Skeppshundar

2008-06-09 - 2008-06-26 Till sjöss

Matte började skriva rubriken sjöbusar, men eftersom Ville och jag faktiskt skötte oss alldeles utmärkt på sjön, så tyckte hon inte det kändes rätt.

På ca 2,5 vecka förflyttade vi oss med båten från tidigare hemmahamnen vid Lövsta i Hässelby till båtens nya hemmahamn i Vänern. Matte och husse planerade färden så att det skulle vara ca 2,5 timme mellan hundpromenaderna.

Första natthamnen var Birka på Björkö i Mälaren. Det hade blåst en del dagen innan och även om solen strålade från blå himmel, så mötte vi en del gammal sjö på vägen dit. Då blev Ville sjösjuk (en gång) - men han hade inte heller insett att han fick byta sida ibland för att inte ligga mitt i solen. Sen höll matte ett öga på oss tills hon visste att vi höll koll på det själva.

Tidigt första morgonen i båten vaknade matte av att det blåste så att peket gungade mot bryggan ibland - husse och vi sov och märkte ingenting. Matte väckte husse och de konstaterade att det blåst upp (vilket inte var lovat på väderleksrapporten) och med sämsta tänkbara vind snett från sydväst så det hann ta riktig fart och bli ordentliga vågor som slog mot bryggan. Två andra båtar som låg vid bryggan fick värre problem än vi - en lossade ankaret för, så de gav sig av efter att ha försökt “hålla” båten en stund och en segelbåt drog sig försiktigt loss runt änden på bryggan och gav sig också av. Vi åt frukost (vid sex på morgonen!) och matte gick en promenad med oss. Det mojnade ganska ordentlig tills vi gav oss av framåt sju, så då hade vi inga problem att komma iväg.

Matte la upp två dubbla kappockdynor i sittbrunnen och då var det precis lagom för mig att sitta med nosen på kanten av sittbrunnen. Fast ganska mycket av resan stog jag på bakbenen med framtassarna på kanten i stället och såg mig omkring.

 

Livet på sjön är härligt - mycket att se och nosa efter och hela flocken (Ville, husse, matte och jag) är tätt samlad!

Efter att ha slussat ut ur Mälaren i Södertälje stannade vi för promenad och lunchpaus. Vi promenerade runt en stund för annars hade lunchen blivit väldigt tidig! Ville och jag ville gärna jaga kanadagässen där, men det fick vi inte.

Det blåste fortfarande friskt och ett stycke söderut kom vi till ett gatt där det blåste från alla håll och vågorna verkade komma från alla håll också. Det kändes inget vidare, men som tur var kunde vi ta oss igenom ett smalt sund till insidan av en ö och gå i lä av den. När vi sen kom ut på fjärden igen var det mycket bättre och vi hade nästa natthamn, som var Skansholmen, inom synhåll.

Ska inte trötta er med alla hamnar vi angjorde utan väljer några. Till att börja med får ni veta hur det är att vara skeppshund:

Morgon: Oftast vaknade Ville först av att livet på och runt bryggorna vi låg vid började röra på sig vid sju. Då var det lite svalt i båten också, även om vi hade det skönt på fällen i vår bädd under bordet i dinetten. Han gjorde sitt bästa att få fart på oss andra genom att stå på bakbenen och försöka komma åt matte eller husse där de sov i förpiken. I början störtade husse eller matte upp för att genast gå promenad med oss. Så småningom kom de på att Ville gärna gosade ner sig i deras täcken och sov ett tag till (liksom vi andra), så de föll till föga och lät oss komma upp i deras koj.

Om ni tittar noga, så ser ni att jag också är med på bilden!

Så snart matte eller husse fått på sig kläderna så fick vi en första promenad. Senare när alla hade ätit frukost, så gick någon en längre morgonpromenad med oss så vi skulle vara ordentligt rastade och motionerade.

Förmiddag: Då var vi till sjöss. Ville och jag delade gärna dynorna på samma sida i sittbrunnen, fast jag satt eller stod mest, medan Ville (som ju inte såg över kanten) mest vilade eller sov (han var ju fortfarande liten valp, som ska sova mycket).

Som ni ser så kan man luta sig på mig och vila nosen i handtaget på min flytväst om man heter Ville och blir lite trött. Ni ser också att jag hade säkerhetslina fastsatt i flytvästen så att jag inte skulle ramla över bord.

Efter några sjömil vankades det fika under färden och det smakar extra bra på sjön; det var alla överens om.

Lunchpaus: Så snart vi angjort land och husse klivit iland också (matte var hoppilandkalle) gick matte och rastade oss. Oftast stannade Ville och gjort sitt så snart vi klivit av bryggan, men han var jätteduktig för det var inte en enda “olycka” ombord på hela resan. Sen fick Ville sin lunch och det tyckte jag var lite hårt, för jag får ju enbart mat morgon och kväll numera, men jag försökte inte ta hans mat utan tittade på lite olyckligt (men fick oftast en bit knäckebröd eller något annat att tugga i mig under tiden, för sjön suger ju för fyrbenta också).

Eftermiddag: Några dagar fortsatte vi sjöresan ett par timmar efter lunch också, medan andra dagar så stannade vi dit vi kommit och låg kvar över natten. Då hann vi ju utforska platsen och vi fick gå rejäla promenader och se allt möjligt. Trosa verkade vara en riktigt borderterriervänlig stad, för där var massor av människor som kom fram och ville hälsa på oss och som hade eller hade haft minst en borderterrier (ofta två).

Vilket vi fortsatte till sjöss eller låg kvar vid land på eftermiddagarna så njöt Ville och jag av vår eftermiddagslur i sittbrunnen nära matte och husse.

Ville verkar ha väldigt bra spårsinne tycker matte. När vi kommit till en ny plats och varit på promenad för första gången där, drog Ville ut på rätt brygga även om det var många att välja på och fram till Alfrida och ville ombord.

Middag/kväll: Inte för att vi brukar söla vid middagen, men på båten åt vi upp vår mat i ett nafs. Efter maten fick vi en ordentlig promenad igen, innan matte och husse åt sin middag. Ibland lyxade de till det och gick på någon krog (med båten inom synhåll); då sov vi som stockar ombord. Jag som brukar ta både en förmiddagslur och en eftermiddagslur hann oftast inte med varken det ena eller det andra om vi förflyttade oss med båten, då hade jag ju fullt upp med att spana in vad som hände runt båten.

De fick nästan släpa oss iland för den sena kvällspromenaden (i alla fall Ville, som helst vill fortsätta sova) och så snart Ville varit iland och gjort sitt vill han tillbaka ombord och få fortsätta snarka. När han sover så drömmer han ofta och rör sig lite (springer i luften) och gnyr och småsnackar. Ibland väcker han matte med sina ljud och hon skulle väldigt gärna vilja veta vad det är han drömmer om? Leker han i drömmen eller jagar han gäss eller vad gör han egentligen?

Göta kanal:

Första slussen är ju i Mem, men vi siktade på att ta oss till Söderköping innan vi stannade till för natten. Vi hann dit innan de slutade slussa för dagen, men det hade varit en lång dag från Arkösund över Slätbaken och med lunchpaus vid Stegeborg (då spöregnade det) innan vi kommit fram.

När vi kom dit var det ett liv på stan för det var EM-fotboll och strax framför båten var ett stort tält vid en restaurang där publiken drack öl, åt och tittade på fotboll - och luftade sina åsikter om hur det gick (Sverige förlorade matchen). Dagen efter bestämde vi oss för en vilodag vid land, så vi kunde turista i staden och gå långpromenad längs kanalbanken.

Så här fina är vi när vi sitter på bryggan i Söderköping och väntar på matte.

Där finns en rolig staty som är tvådelad: En “rabbit crossing” - på ena sidan kanalen kaniner som “hoppar” i vattnet och på andra sidan kaniner som hjälper varandra att “komma upp” ur kanalen.

Matte passade på att fotografera statyn från båten när vi fortsatte vår resa på Göta kanal.

Innan slussarna så blev vi nerkörda i vår bädd i kajutan och matte eller husse stängde dörren om oss, så att vi inte skulle vara i vägen och för att undvika att någon skulle komma till skada. Vi var väl inte alldeles förtjusta, fast egentligen var det ganska skönt att sova i lugn och ro medan de slussade för motorn var avstängd utom ibland vid flyttade ifrån ena slussbassängen till nästa (om det var dubbelslussar eller slusstrappor). Så snart motorn startats och var igång lite längre, så ville vi förstås genast komma upp och ut igen och det fick vi. Det är ett par ganska höga trappsteg till kajutan och i början lyfte de Ville, men det tog inte många dagar förrän han tog sig upp och ner själv även när det var sjögång.

I några slussar hade vi sällskap med en kanotist som “liftade” i slussen med oss genom att hålla sig i en av fendrarna under tiden som vi slussade. Det var lite spännande, men gick alldeles utmärkt och var enklare för kanotisten än att försöka hålla i en tamp själv och hålla balansen när vattnet pressade på.

En del äventyr råkade vi utför, men allt gick väl som tur var: I Borenshult var slussvakten både nybörjare och klåpig. Först skickade han på så mycket vatten det gick innan besättningarna på båtarna i slussen var klara med tamparna, så båtarna började driva omkring i slussen och riskerade att slå i varandra. Sen var han inte heller uppmärksam, utan snackade i telefon, så han överfyllde slussen och matte fick stå på slusskanten i en decimeter vatten och pressa Alfrida utåt allt vad hon orkade, så att båten inte skulle hamna på land uppe på slusskanten. Mitt under färden över Boren så kom ett riktigt ordentligt åskväder med hagel. Vi hade det ju varmt och skönt i “doghouse” och med kapellet uppe, men segelbåtarna vi hade som sällskap i slussarna fick flera centimeter hagel i sittbrunnarna och fick ösa ut hagel med hink efteråt. Matte var oerhört tacksam att det bara var en blixt otäckt nära - sen var resten längre bort. När vi kom fram till nästa sluss hade ovädret dragit vidare så vi fick slussa genast (annars får man vänta om det åskar - för allas säkerhet).

När vi kom till Berg fick vi gäster ombord, Pia, Alfred och Elsa kom ut från Linköping och hälsade på (medan Martin var ute och reste). Vi allihop gick och åt middag på en uterestaurang och vi fick ett bord längst bort mot kanten, så Ville och jag låg på gången utanför terrassen. Det var spännande att få vara med. Sen promenerade vi upp till nästa sluss och gick över slussporten och tog andra sidan tillbaka innan vi köpte glass. Under promenaden fick Ville och jag “leda” Alfred och Elsa och de var riktigt duktiga att gå med koppel!

Nästa dag när vi la till för lunchpaus, så var det spännande - för där mötte oss två borderterrier Brownie och Biscotti med sin matte Marta. (Husse Erik var också ute och reste).

Brownie som var äldst tyckte nog att vi andra var lite väl energiska, så han låtsades inte riktigt om oss, medan Biscotti och jag hade hur kul som helst genast.

Ville var lite avvaktande och matte tyckte att han gott kunde ta det lugnt och nöja sig med att titta på. När vi fikat följde matte, Ville och jag med hem till dem och där fick vi leka en stund i deras inhängnade trädgård, då hade vi tre äldre superkul medan Ville hölls sig undan och tittade mest på. När Marta följt oss tillbaka till båten for vi vidare, men jag hoppas verkligen att vi kan få träffas snart igen.

Vi kom till Motala dagen för midsommarafton och hade planerat att fortsätta till Vadstena för att fira midsommar. I stället fick vi vackert finna oss i att vara inblåsta för det var ett väldigt blåsande (kuling) från sydväst, så det tog bra fart på Vättern ända nerifrån Jönköping och blev rejäla vågor. På söndagen mojnade det lite och eftersom väderleksrapporten förutspådde att det skulle öka igen och blåsa rejält fram till och med onsdagen, så gav vi oss av på förmiddagen. Det gick vita gäss ända in i Motala hamn och så snart vi kom ut på öppet vatten var det uppemot två meter höga tvära vågor. Båten är ju säker, så matte och husse var inte oroliga som så, men husse hade fullt sjå att försöka parera vågorna på bästa sätt och hålla sig i, medan matte höll i Ville (som sov!) och höll sig fast med andra handen och navigerade. Jag fick klara mig själv och insåg snabbt att gå omkring eller hoppa upp på sätena i sittbrunnen var ingen bra idé. Det här var också längsta etappen över Vättern i ett svep (finns ju inget annat att välja på), så efter 3 timmar började jag gnälla och tyckte det var jobbigt. Men en 20 minuter senare kom vi i lä de sista 20 minutrarna in till Karlsborg, så då var det ok igen. Ville sov sig igenom alltihop i mattes famn, men hon var alldeles ledbruten efteråt.

Eftersom många blivit “inblåsta” och inte gett sig ut på Vättern, så var det fullt i “Göta kanals” gästhamn, så vi hamnade på båtklubbens gästplatser. Där låg vi bra, men fick lite längre att promenera fram på “stan”. Gammel-matte och -husse hade tagit en biltur och kom och mötte oss för att hälsa på och se hur vi hade det. Senare när vi tog en kvällspromenad, så var det lite regn i luften, så matte och husse hade tagit på regnjackor och stövlar. Fast det hjälpte föga för det kom åskregn som var rena skyfallet, så vi allihop blev fullständigt dyblöta innan vi tog oss tillbaka till båten. Tur att det är kapell på båten, så att man inte behöver dra med blöta kläder ner i kajutan och att där är det varmt och gott även när regnet står som spön i backen. Vädret var mycket bättre och delvis soligt nästa dag när vi snirklade oss igenom de smalaste passagerna (där det inte går att mötas) efter Forsvik och in i sjön Viken. Matte tyckte det var kalas, för nu var det inga fler slussar uppåt utan enbart utför (vilket är mycket enklare att slussa).

Som ni förstått så sov Ville stora delar av sjöresan, men för all del inte på samma ställe utan han flyttade runt. Helst ville han sova i någons knä och ställde sig på bakbenen och klängde för att få komma upp, som här där han fick sova i husses knä medan vi stävade fram i sakta mak på någon etapp utan slussar (eller broar, som skulle öppnas).

Gick inte det och matte tröttnat på att hålla honom i famnen, ja då kunde han knö in sig vid mattes fötter:

En natt låg vi i Norrqvarn och sedan på morgonen efter skulle gammelmatte mönstra på för att få vara med och slussa ner till Sjötorp. Det var en alldeles vindstilla morgon så vattnet i kanalen var totalt spegelblankt. Ovanför båten seglade det rovfåglar och jag var som vanligt ute och tittade över kanten på sittbrunnen. Troligen hade det speglat sig och sett väldigt spännande ut för när matte kom upp ur kajutan var jag försvunnen och hon hittade mig balanserande på relingen på kanalsidan på båten. Det var bara tur att jag inte dråsat i kanalen för relingen är väldigt smal (jag hade flytväst på mig, men i alla fall).

Ville tyckte det var en höjdare att gammelmatte var med för han fick ligga i knät hela tiden även genom slussarna ner till Sjötorp. Det var en oerhört vacker tripp och äntligen hade det slutat blåsa.

I Sjötorp skulle vi stanna för natten, så gammelhusse kom för att hämta upp gammelmatte igen. Det tyckte jag var en mysigt för nu fick jag ligga i vart fall på hans knä.

Nästa dag slussade vi sista slussen för den här gången och ut i Vänern. Det var lugnt och fint väder på trippen längs Torsö ner till Mariestad och den nya hemmahamnen för Alfrida.

När vi kom dit var det lite spännande för det var precis att Alfrida gick in genom pålarna på båtplatsen (fendrarna fick lyftas förbi pålarna).

Matte promenerade hem med oss medan husse pysslade i båten med att fixa till tampar och så där. Vi fick fullständigt fnatt av att komma in och for runt som troll. Ville lyckades kissa inne 3 gånger trots att altandörren stod vidöppen, så det var bara att springa ut i trädgården. Matte blev alldeles olycklig och undrade hur i hela friden det skulle gå. Bra visade det sig, för sedan dess har det bara varit en enda olycka inomhus (och det var flera veckor senare)!

Sköna maj

2008-05-15 - 2008-05-21 Husse och matte i Frankrike

Matte och husse hade strukit och fixat och packat väska kvällen innan och tidigt på morgonen kom gammelmatte hem till oss med en väska. Sen klappade husse och matte om oss och gick sin väg, vilket vi knappt märkte eftersom vi fått besök. Det visade sig att de skulle på kalas i Frankrike och hade sen länge planerat en veckas semester.

Vi hade fullt upp med att bli ompysslade av gammelmatte och gammelhusse, som kom förbi för lunch och kvällsmat, så vi hann inte sakna husse och matte. Gammelmatte bodde kvar över nätterna hemma hos oss. På fredagen kom mattes bror och lastade in bilburen i sin bil och oss i buren, sen for vi iväg till Götene där vi fick vara över veckoslutet. Där är det alltid spännande med Daniel och Carolina och kompisar till dem. Carolina fyllde år och hade kalas för sina kompisar. De hade funderat på om de skulle få stänga in oss någonstans, men det behövdes inte. Jag hade fullt sjå med att hålla ordning på alla tjejerna och bli lekt med och klappad och Ville la sig helt enkelt att sova mitt i röran när han blev trött. På söndagen när blev vi skjutsade hem till oss och gammel-matte och -husse igen var vi ganska trötta.

På måndagen var det en massa ringande för gammelhusse hade blivit sjuk och hamnat på sjukhus. Som tur var gick allt bra och han blev väl omhändertagen. Mattes bror kom förbi igen och åkte sen och hälsade på gammelhusse, medan gammelmatte stannade hos oss och fick nöja sig med att prata med gammelhusse i telefon.

Onsdag eftermiddag när vi var ute i trädgården och rotade medan gammelmatte pysslade med växterna, så kom matte och husse hem igen och vi blev förstås överlyckliga.

2008-05-23 Lillhusse kom

Lillhusse Peter var förstås väldigt nyfiken på Ville, så efter jobbet var slut för dagen åkte han ner i sin ganska nyinköpta Volvo för att hälsa på. Ville blev lika förtjust i Peter som jag är och det verkade vara ömsesidigt.

2008-05-24 Grillfest på Väneröns kennel

Ofta när vi åker bil någonstans så väntar något trevligt och det gjorde det den här lördagseftermiddagen också. Det var några fler besökare med sina hundar och sen alla hundarna som bor på Väneröns kennel, så det det var ett stort gäng med trevliga hundar och människor.

Först fick vi hundar springa av oss lite.

Min bror Pepsi, Ville och jag for runt ett tag, sen skakade Pepsi och jag av oss Ville, som hade andra valpar i samma ålder att busa med. Pepsi och jag är fortfarande så lika att hussarna och mattarna har svårt att se skillnad på oss när vi springer omkring. Pepsi har fått gå flera kurser och har nu gått en jättebra kurs, så han kan följa med Ina lös och fortsätta gå fot runt andra människor och hundar. Det skulle matte vilja att jag kunde göra också!

När vi sprallat av oss blev det en tur till skogen, så att Pepsi och jag och några fler fick spåra lite.

Efteråt samlades vi igen och nu doftade gott i alla hundnosar (och människonäsor också) för nu grillades det. Det fanns massor av godsaker - och vi vovvar blev inte lottlösa. När Jonis skulle hämta något i skafferiet och öppnade dörren, så kom det en valp strosande ut. Gissa vilken? Ville förstås, som lyckats smita in och bli instängd när maten bars ut!

Grillkorvarna som blev över skulle Lasse bjuda oss hundar på - och Ville var förstås framme och snappade åt sig en hel och svalde den hel utan att tugga! Alla trodde han skulle må lite dåligt och få upp den igen, men inte Ville inte.

Det var två lyckliga borderterrier som sov som stockar på hemvägen.

 2008-05-24 - 2008-06-08 Ett par veckor i storstan

Numera är jag ju van att resa till och från Stockholm med en ordentlig paus efter halva resan ungefär, men för Villes skull så stannade vi extra första gången han åkte med. Allt gick bra även om han tycker det är lite konstigt att bli inlastad i buren, trots att jag hoppat in först och redan sitter där och väntar på honom.

Eftersom Ville inte var riktigt rumsren, så plockade matte och husse fram kompostgallret till köket igen, så att han fick hålla till där när ingen hade full uppsyn över vad han höll på med. Han fick sova i sin korg i köket de första nätterna. Jag sov som vanligt i soffan eller i min korg i sovrummet (brukar flytta emellan under natten), men när Ville vaknade till av att tidningen dunsade ner genom brevinkastet, så sprang jag in i sovrummet och gnällde så att matte och husse verkligen skulle höra att Ville var vaken. När jag lyckats få alla andra vakna ordentligt, så gick jag och sov vidare i soffan! Det var inte helt uppskattat av matte och husse, som fick ett sjå att få Ville att sova ett par timmar till.

Ville var ju nästan rumsren, så han fick snabbt röra sig fritt ihop med mig under dagarna. När vi lekte så hände det att något rullade in under soffan. Matte satt och jobbade och fick höra mig börja gnälla ordentligt. När hon kom och tittade var det var, så såg hon bara mig och ingen Ville. Inte förrän hon la sig ner på magen på golvet upptäckte hon Ville under soffan! Han hade ålat in efter leksaken och sen “lyft lite på huvudet” under soffan och kom sen inte ut igen när han skulle ut under soffkanten och upp över mattkanten samtidigt.  

Det här hände fler gånger och till slut tröttnade jag på att säga till, så det var inte förrän de började undra var Ville var, som någon hjälpte honom ut, för han låg där och sa inget - kanske passade han på att vila lite.

Vet inte om ni kommer ihåg att för mig tog det ett tag innan jag kom på att jag kunde hoppa upp i soffan. Första gångerna lyfte någon Ville upp eller ner ur soffan, för han blev ju alldeles olycklig när jag var upp i soffan och inte han! Men efter bara ett par dagar kom han på att han kunde hoppa upp själv.

Måste medge att det är mysigt att ha någon att sova ihop med i soffan!

Husse åkte ut och fixade med båten några kvällar för att den skulle bli klar för sjösättning. Förra året hade den fått vara på land, för husse gjort illa benet och sen bestämde de sig för att skaffa mig. Så varken Ville eller jag visste ju vad båt var för något.

När vi var kvar i Stockholm på veckoslutet och fick följa med ut till båtklubben hade vi ingen aning om vad som väntade. Att gå över landgången som gnisslade och svajade och ut på bryggan tyckte jag var lite läskigt, fast Ville traskade glatt på, så efter lite betänketid så gick jag försiktigt över den och ner på bryggan också.

När vi kom fram till båten fick vi flytvästar på oss. Matte hade trott att vi kanske skulle åla oss och försöka dra i remmarna för att komma ur, men både Ville och jag hade inte tid med sån’t utan uppförde oss, som om vi aldrig gjort annat än haft flytväst på oss.

Det var spännande när vi tuffade iväg och det var mycket att se på och dofter i luften, så jag gillade det skarpt. Inte minst när vi efter ca en halvtimmes gång, la oss på svaj och det blev kaffepaus med bulle.

Matte och husse hade varit lite oroliga för att vi kanske inte skulle gilla båten och ljudet från motorn eller sjögången eller något, men när vi tog det så coolt tyckte de det var lättnad inför den kommande semestern.

Vårutflykt

2008-05-09 - Villes nya hem

Solen strålade och det var hett i trädgården när jag visade Ville runt i hans nya hem.

Som ni ser så har vi dragit ut alla leksaker på altanen och ligger i skuggan och provar igenom fördelarna med de olika prylarna. En del är goda att tugga på och en del är roliga att dra i, en del motionerar man matte och husse med när de får kasta med leksakerna.

Lite konstigt känns det att låta Ville få första tjing på att tugga på den nya gummifågeln vi fick. Men jag ligger på en bits avstånd och tittar på. Så snart han tröttnar och går iväg är jag snabbt framme och grabbar den förstås.

2008-05-11 - Sköna maj

Det var ljuvligt väder så matte och husse packade in oss i den nya stora buren, som rymmer både Ville och mig, i bilen och for iväg till Valle härad.

Medge att ni inte sett en stiligare hund än mig när jag sitter i hästhagen och väntar på den viktigaste delen av en vårutflykt - fikat! Det är inte snö på träden i bakgrunden om ni trodde det, utan det är fruktträd som är översållade av vita blommor. Matte och husse tycker det är väldigt tjusigt!

Visst har matte tre stiliga grabbar att fotografera bland gullvivor och maskrosor i vårhagen? Till och med maskrosorna gör sig så här.

 

Ville gillar att få ligga i famnen och han snackar lite innan han tar sig en lur. Det är ansträngande för små valpar att upptäcka allt nytt och fara på utflykt.

På hemvägen passerade vi Götene och gjorde en kort visit hos gänget där. Ville som var lite trött gosade ner sig hos Carolina och det var nära att båda två somnade.

Väl hemma så tog vi en liten brottningsmatch och som den gentleman jag är låter jag förstås Ville tro att han är störst och starkast, så jag slänger mig på rygg och låter honom ge mig små tjuvnyp både här och där, utan att protestera eller ge igen. Ni anar inte så sylvassa valptänderna är, så jag får verkligen stålsätta mig när han hänger mig i öronen eller så.

Men det är det värt med en gosig lekkamrat, som när vi vilar vill ligga nära och klämmer ihop sig tätt intill mig!

Lille Ville

2008-05-09:
Första dagen med Ville hemma hos oss var ganska jobbig. Vi hade massor att göra:

Visar Ville hans nya trädgård. Jag har ju lärt mig att inte springa igenom rabatterna ner och upp från altanen, utan ta trappan. Ville tyckte det verkade onödigt, utan drog rätt igenom blommorna. Och de gånger han tog trappan i full fart, så var det inte alltid som han tog alla trappstegen, utan tumlade ner på gräset - eller föll pladask upp på altanen! Det ser ganska kul ut.

Sen kom det ju besökare också för att bekanta sig med nykomligen. Ville är otroligt kelen och gosar här med gammelhusse (mattes pappa).

Att dra i kaninringen är ju en av mina favoritsysselsättningar. Ville är ju inte så stor och halkar omkring på köksgolvet, så för att vara lite bussig la jag mig på rygg och lät Ville bestämma hur hårt han ville dra - han lyckades faktiskt släpa runt mig lite grand. (Sen lekte jag med matte och drog lika hårt som jag brukar, då gick Ville bara åt sidan och tittade på).

När Ville kom har matte och husse tagit bort mattorna i köket igen! Det tycker jag inte alls om! De lämnade den lilla dörrmattan framför altandörren, så där samsas Ville och jag när vi tar en paus. (Matte skrattar åt oss och påpekar att vi faktiskt har var sin skön korg intill varandra under köksbänken också att välja på om det skulle passa!).

Världens största tassar på så liten borderterrier, ser det ut som Ville har. De är nog inte så stora egentligen, men han har massor med päls mellan trampdynorna. Antagligen finns den där för att skydda tassarna innan han lärt sig vad som är bra eller dåligt att trampa på. Jag hade ju också päls där när jag var valp, men inte lika mycket. Pälsen gör att Ville halkar på köksgolvet, så när han sätter sig glider rumpan iväg. Det tog inte lång stund innan han kom på att han kunde köra in rumpan under kanten på köksbänken mot listen och antingen vila på någons fötter eller i hörnet vid diskbänken. Precis mitt i vägen för husse och matte när de ska jobba i köket!

Ett nytt hem är ju väldigt spännande och ansträngande för en liten valp, så för att Ville skulle få en chans att vila lyfte matte eller någon upp honom ibland. När jag var valp (och nu också) så ville jag ju kela lite, men sen spana ut eller leka. Ville är en livsnjutare, som slappnar av helt så tassarna bara dinglar, snackar och sen somnar och snosar och drömmer strax efter någon lyft upp honom.

Överraskning

2008-05-08 - Vilda Ville

När vi förra gången var ute på Väneröns kennel, så fanns ju ett par valpar kvar av vårens kullar. En av dem vann genast husses hjärta, för han blev som kokt spagetti så fort någon tog i honom och ville upp och kela. Dessutom snackar han när han blir upplyft i famnen.

Spagettihunden

Nu visade det sig att husse och matte bestämt sig för att jag skulle få en “lillebror” Ville, så jag skulle få sällskap och en lekkamrat. Som ni ser av nya bilden överst på min blogg, så fann vi varann genast och for runt som troll.

Små valpar orkar ju inte så länge, så här har Ville lagt sig att vila på kökstrappan. Ville är svart i pälsen med brunt på nos och ben, vilket kallas för “blue and tan”. Som ni vet är ju jag brun med lite röda/vita/svarta hår och den sortens päls kallas för “grizzle”.

För att jag skulle få motionera hjärnan lite också, så fick jag träna att spåra igen.

Spårning

Här visar husse mig på spåret och sen bär det iväg. Tvekade lite en gång på vägen, men fann sen hjortklöven som Lasse placerat ut i skogen. Gissa om jag blev mallig då!

Innan Ville fick följa med oss hem var den en massa papper som skulle skrivas på och under tiden satt Ville tryggt i sin nya mattes famn.

Lång tradition

2008-05-01 - Kristi Himmelsfärdsvandring

Ett stort gäng vänner till matte och husse samlas varje Kristi Himmelsfärdsdag för långpromenad. I år var ju första gången jag fick vara med.

Först gick vi en bit, sen fick jag åka tunnelbana, vilket var lite läskigt att kliva ombord på. Men sen fanns flera nya människor att kolla in. Vi klev av på Slussen. På perrongen mötte vi flera bekanta, så jag hade fullt upp med att hälsa på alla. Sen tog vi Saltsjöbanan, så jag fick åka tåg för första gången också. Klev på utan att tveka, sen fick jag sitta i knät och titta ut - det var spännande.

Vi bytte tåg och klev sen av vid Erstavik och började vandringen.

Efter inte alltför lång stund var det fikapaus - gissa vem som fick halva mattes nybakta kanelbulle? När den var slut kilade Manne och jag ner till vattenbrynet och jag blötte tassarna och drack lite.

Efter att ha promenerat vidare någon timme i det strålande solskenet, så var det dags för lunch. Alla har picknick med sig och nu ansluter de med mindre barn så nu har i princip alla kommit.

Jag fick också picknick. Tro det eller ej, men en ask kattmat med viltsmak. Jag låtsas som ingenting, för den är faktiskt riktigt smaskig!

När promenaden fortsatte, var det många som gärna ville hålla kopplet. Matte visade hur de skulle hålla i kopplet (så att de inte skulle tappa det eller göra sig illa om jag skulle dra till, det händer ju ibland när jag får vittring på något spännande). Cecile har kopplet stadigt runt vänster hand och anpassar sen längden med höger och jag kände på mig att jag skulle uppföra mig och gå ordentligt.

Efter ett tag kom vi fram till en naturlig källåder som rinner ut ur en sandås och sipprar ner i en sjö.

Jag tyckte det var jättespännande och körde i ett obevakat ögonblick in hela nosen i röret. För den som undrar så smakar vattnet riktigt gott!

Kollar in om Ingrid har något spännande i handen innan vi promenade vidare. Efter ytterligare en fikapaus fortsatte vi till Björkhagens T-bana. Nu hade jag och de andra som gick hela vägen gått ca 12km.

 

Nu klev jag på tunnelbanan utan större tvekan och satt mest lugnt och vilade. Till sist väntade ytterligare ett äventyr - att åka buss för första gången också. Bussen var proppfull, så matte bar mig under armen och satt sen med mig i knät. Jag var väl lite trött, så jag tittade bara storögt. Medan de tvåbenta festade på taco - borta i en föreningslokal - så sov jag i lugn och ro i lägenheten. Men gissa om jag ser fram emot nästa år och att få träffa alla trevliga barn och vuxna igen!

2008-04-27 - Långpromenad vid Högsåsen

Vilse åkte vi inte, men vi trodde vandringen skulle ske vid Hökensås, fast det visade sig att det var vid Högsåsen. Där var suveränt ordnat med flera olika långa utmärkta promenadleder.

Nu fick jag träna igen på att gå med många människor. Det var ingen annan hund med och jag drog nästan inte alls - inte ens när vi gick mitt i flocken.

Efter ungefär halva promenaden var det fikapaus. Matte hade tagit med min frukost, som jag inte rört innan vi åkte. Undrar vad hon tror egentligen, när det finns massa människor med utflyktsmackor och bullar runt omkring? Så påsen med min mat fick hon bära hem igen - orörd.

Spårning

2008-04-26 - Provade spårning för första gången

Spännande var det när vi åkte ut på Torsö till “Kennel Vänerön”, som jag kommer ifrån, och jag knappt hann hälsa på alla hundarna innan vi åkte iväg ut i skogen.

Sigge, som var 3 år fick börja att gå ett lite längre och svårare spår, för han har ju gjort det förr. Sen blev det min tur och Lasse och husse satte på mig en sele med lång lina. Lasse träffar jag ju inte så ofta, så jag hoppade glatt på honom och ville leka och fattade ingenting!

Men de visade mig på spåret - utspridda blodsdroppar - och så småningom fattade jag vad jag skulle göra. De tyckte inte jag visade så tydligt att jag fattat, men jag hittade fram till den utlagda hjortklöven. När jag gjort det fick jag en belöning i form av en liten burk katt(!)mat med viltsmak. Måste nog diskutera med husse om vad som är lämplig belöning!

Stolt som en tupp med huvudet högt och svansen i vädret trippade jag sen tillbaka bärande hjortklöven till matte och de övriga. Malligare borderterrier fick man leta efter.

Efteråt åkte vi tillbaka till kenneln igen. På besök var också min mamma Steffi och min syster Fia, som är ett år äldre än jag, men har samma mamma och pappa (Frosty). Fia var lite tveksam till att leka först, men det gjorde inget för det fanns några valpar också. De var 12-13 veckor och fulla av upptågslust. Den som helst lekte hette Boss och var köpt av Sigges husse och matte och bara på besök med dem. Han var ju van vid att leka med Sigge, så vi hade buskul. Sigge blev sotis och vaktade, så han fick sitta i hundgården.

När Boss åkt hem fick jag tid att leka med Fia, som hunnit vänja sig vid mig och kommit på att det var kul att fara runt och busa. När vi tog paus hann jag undersöka hagen med får intill trädgården.

Konstiga stora vita “hundar”, som började låta illa ibland. Husse sa att det var får. Jag var framme och sniffade vid staketet, men de bara höll sig på andra änden hagen och gick där och betade (och bräkte någon gång). Bestämde mig för att det inte var något att lägga energi på utan mest ignorera, så jag vände på tassen och gick därifrån.

April, april

2008-04-19 - Scarface
Matte vaknade tidigt (för en lördag) och tog ut mig på en ordentlig långpromenad längs Årstaviken. Det var ljuvligt väder och blommade för fullt i koloniträdgårdarna. Rådjuren låter sig väl smaka av de delikata blommorna, så på ena sidan spjälstaketet gick rådjuret och på gångvägen på andra sidan gick vi. Först satte jag mig och tittade, medan rådjuret stod på sin sida staketet och kikade. När matte övertygat mig att vi skulle fortsätta gå, så följde rådjuret med traskande på sin sida. Vi hade nog sällskap en 50m innan det dök upp några extra goda vårprimörer, som lockade rådjuret att vika av.

Flera av mina favorithundar var också ute och motionerade sina mattar/hussar och jag fick stanna till och busa lite med kompisar vid flera tillfällen.

På eftermiddagen upptäckte husse att jag var svullen på läppen och vid noggrann inspektion var det ett litet jack mitt fram och som en reva utåt ena sidan. Matte har ingen aning hur jag fick min blessyr, för jag gnällde aldrig till eller så under promenad/lek. Det kan ha varit en klo eller tand vid lek eller något vasst jag sniffat på.

Jag var lite svullen och revan på nosen var ljus utan pigment, så det syntes ordentligt, men jag verkade inte ha ont.

Här har jag rullat ihop mig i en solfläck på balkongen och man måste vara skarpögd för att ana att nosen är lite svullen på vänster sida (fast rakt fram ifrån så syntes det som sagt ordentligt).

2008-04-13 - Långpromenad med många andra
Fast det var söndag, så ringde väckarklockan och husse och matte satte fart. Jag blir alltid fundersam och intresserad och håller mig mitt (i vägen) i köket när husse fyller kaffetermos och matte gör utflyktsmackor, för då vankas något roligt.

Det visade sig vara en vandring som Friluftsfrämjandet/STFS arrangerade vid Sätra bruk. Det var mycket folk och två andra hundar, så till en början drog jag som en galning för att komma fram i täten. Det gillade inte husse alls, så han blev riktigt sträng. Så småningom promenerade vi som en liten eftertropp, aningen bakom alla andra, då drog jag lite mindre i kopplet.

Det var en väldigt fin promenad på småvägar längs en å som förbinder småsjöar med Göta kanal. Det är en gammal bruksmiljö och här och där finns skyltar som upplyser om hur det såg ut och vad man gjorde.

Vi tog rast på en udde och jag fick doppa tassarna i vattnet (golden retrievern som var med badade ordentligt och skakade av sig ordentligt på några som satt och fikade).

2008-04-01 - Lurar (matte)
I soffan vet jag mycket väl att jag ska ligga på min fleecepläd och ingen annanstans. Men det är så mysigt med älgen Hälge och en kudde, så jag lurar matte med att ta mig en lur och vara så söt som bara jag kan.

Se själva - vem har hjärta att väcka en så söt vovve och jaga över honom till hans hörn? Inte matte i alla fall, så hon blir lurad av mig, när jag tar mig en lur!

Påsk

2008-03-21 - 2008-03-24 Storhelger är roliga och mumsiga

På långfredagen fyllde lillhusse 20 år; han var i Stockholm så vi fick ringa och gratulera. Vi firade lite ändå med att några gäster kom på fika, så husse hade bakat ananaspaj. Visserligen bjuds jag ju ingenting i matrummet, men litet hörn fick jag i alla fall smaka i köket senare.

Cecilia är en av mina favoritgäster, som gärna vill leka med mig genast när de kom och när vi fikat.

Gammelmatte och gammelhusse var bjudna på kvällsmat, så fler som lekte och fler smakbitar blev det.

Till påskaftons middag blev det lammstek späckad med vitlök, chevré och rosmarin med potatisgratin till. Matte påstår att min nos cirklade som en helikopter runt, runt, runt när husse skar upp steken. Så småningom fick jag smaka lite och min matskål slickade jag så ren så det gick att spegla sig i den (fast den är av beige keramik).

Vi hann med mer god mat, med små (ibland alldeles för små i mitt tycke) smakbitar till mig; fler gäster på fika (med kaffebröd förstås), så storhelger gillar jag.

Weekend på egna tassar

2008-03-14 - 2008-03-16 - På besök hos mattes brors familj igen

Förra veckoslutet drabbades husse av en ilsken hosta och blev sen ordentligt sjuk i influensa. På måndagskvällen var det mattes tur att åka dit, så hon fick frossa och låg i soffan med massor av kläder och filtar. De har varit rejält dåliga, så hela veckan har det bara blivit lååångsamma och korta promenader för mig. Inte har de orkat leka särdeles mycket inne heller. Jag har gjort mitt bästa för att slicka vänligt på dem när jag kommit åt. Fast hostat förskräckligt har de gjort båda två, så till slut flyttade jag ut från sovrummet och la mig längst bort på övre hallen framför TVn för att komma bort från skrällandet.

Nu mot slutet av veckan började jag vara ganska rastlös inne och gnälla för jag ville få lite mer utlopp för min energi. Ska be att få påpeka att de två sjuklingarna inte uppskattade när jag gnällde! Så tråkiga!

Mattes bror med familj älskar jag ju som ni vet och de mig, så Carolina och mattes bror kom och hämtade mig för att jag skulle få rasa av mig. Jag fick åka i min hundbur som vanligt och hopparde ju som alltid glatt in i bilen och gnällde inte över att lämna matte och husse hemma att kurera sig. Med mig fick jag min sovkorg från köket och mat för ett par dagar.

Vatten var redan framställt när vi kom hem till dem, så jag känner mig verkligen hemma. Jag sover i min korg i TV-rummet, så jag har koll på om någon rör sig i något av sovrummen. Carolina har ett fårskinn på fotänden på sin säng och jag hade tur för det hade åkt ner under natten, så på morgonkvisten kunde jag ligga där inne hos henne och må bra i fårskinnet.

Vi har promenerat lite längre och emellanåt är Carolina och jag ute och springer runt i trädgården. I nedre delen av trädgården finns några äppelträd och där hittade jag något jättkul, som jag aldrig sett förut i hela mitt liv. Det var en repstege som hängde i ett träd. Tänk er själva - ni har väl förstått vid det här laget hur glad jag är i pinnar. Det hängde en pinne där, som jag kunde dra i allt vad jag orkade. Ibland tappade jag taget och den kom gungande tillbaka och daskade till mig, men vad gör väl det när man har så kul. Sen upptäckte jag att de satt en pinne till högre upp! Vilken utmaning! Nu kunde jag hänga mig och dra och slita allt vad jag orkar. Hur roligt som helst - måste vara gjort för en borderterrier (fast Carolina säger att det är hennes). (Det finns en videosnutt som visar hur kul jag hade, men någon måste ladda upp den någonstans för att det ska gå att få in den här, men någon gång kanske den kommer att kunna synas här, man vet aldrig. Tills dess får ni använda er fantasi och bre på ordentligt).

 

Med vinterpäls och rester av valppäls så har jag ju varit ganska lurvig på sistone. Husse har tyckt att jag sett ut som någon sorts ödla (!) med en krage runt halsen. Och så har jag börjat håra mer när det släpper. Mattes bror tyckte som alla andra att jag var i lurvigaste laget, så han ringde husse och frågade om han fick göra något åt det. (Han hade ju en strävhårig tysk jaktterrier tidigare och hon hade en päls som var ganska lik min). Visst fick han det, så sagt och gjort.

För första gången i mitt liv, så blev jag trimmad!

Här syns det skillnad på den trimmade sidan - och den otrimmade…

Inte ens vid ställen som är mindre sköna att få trimmade sa jag något, utan uppförde mig exemplariskt hela tiden.

Jobbigt att vara still och uppföra sig, så till slut somnade jag faktiskt till under trimningen.

Spana in hårbollen - ni ser bara ett litet hörn av den…

När hela trimningsproceduren var avklarad var jag ganska matt och det kändes lite konstigt utan all päls.

Så att kura ihop sig bakom Carolina när hon satte sig vid datorn var inte alls dumt.