2008-07-24 Cykeltur på Brommö

Som ni märkt,  jag har faktiskt fått klagomål, så har matte jobbat för mycket och inte hunnit uppdatera vår blogg, men nu ska hon försöka ta ikapp med lite kortare inlägg.

Som ni kanske kommer ihåg så cyklade vi vid Göta kanal förra sommaren och jag fick sitta i cykelkorgen då. Nu är jag lite stor för den – och så är det ju Ville som ska med också.

Cykelvagnar för barn finns av flera modeller, men cykelvagn för hundar verkar finnas en modell och den var flera hundra kronor dyrare än barnmodellerna, så matte och husse tyckte det var för mycket. I stället införskaffade husse en begagnad cykelvagn för barn och tog bort sitsen och la i en trasmatta att sitta på och vips var det en cykelvagn för Ville och mig.

Länge och väl förblev den oanvänd, för antingen blåste och regnade det eller också var det alldeles för varmt.

Men så småningom lovades det fint väder, så det bar iväg ut på Torsö för att ta färjan över till Brommö. Färjan går inte så ofta och bilen lämnas på Torsö, så sen får man ta sig fram till fots – eller med cykel.

Vi – lillhusse Peter, husse, matte, Ville och jag – och massor med andra med samma goda idé – färjade över till Brommö. Nu skulle Ville och jag (och kylväskan) åka i cykelvagnen. Först var det ju massor av folk och cyklar och andra hundar (och en del bilar med dem som bor på ön) runt oss, så vi ville inte alls sitta i vagnen, utan ville hoppa ut och hälsa på alla. Snabbt insåg matte att ha taket på var alldeles för varmt, så det åkte av.

Framför Ville och mig är ett framstycke på vagnen (i plasttyg) och trots att vi var kopplade så lyckades vi trassla oss under och nästan ramla ut, vilket var farligt för vi kunde ju fastna. Så husse cyklade med vagnen och matte eller lillhusse åkte vid sidan av och röt åt oss att sitta still (eller åt husse att stanna, för att de var tvungna att fixa till något för Ville och mig). Efter ett tag var husse uppgiven och beredd att ge upp och lämna cyklar och kärra och gå. Det var alldeles för varmt att låta oss springa vid sidan av cyklarna och Ville var ju för liten fortfarande för så mycket ansträngning. Så matte satte sig i sinnet på att det skulle gå att få oss att åka i vagnen. Och det gick faktiskt bättre och bättre när vi väl fattat att vi kunde sitta där och kika på omgivningen.

När vi kom till ”Store vite sand”  (som är en av fem fina badplatser på Brommö) så kastade sig 2-beningarna i vattnet och badade och Ville och jag fick gå vid sidan av stranden och dricka och svalka tassarna – bada verkar lite överdrivet, trots värmen, så det undvek vi bäst vi kunde, även om matte tog vatten på oss för att svalka av oss.

Så småningom efter fika med medhavda lunchmackor, den delen av utflykter gillar Ville och jag skarpt, så cyklade vi vidare. Nu hade Ville och jag förstått det här med att sitta i cykelvagnen, så det behövdes bara någon tillsägelse från matte att vi skulle sitta still.

Vid vadstället över till ön Hovden så stannade vi till igen. Nu vadade vi över till sandbanken mellan öarna och Ville och jag blev ordentligt nerblötade, så att vi fick svalka av oss i värmen.

Vi fick också sträcka ut oss på sandbanken i ”vadet”.

Matte tyckte det såg väldigt roligt ut när jag körde ner hela huvudet under vattnet för att dra upp pinnar från botten.

Även Ville gav sig ut i full fart i vattnet så det gick svallvågor runt tassarna.

Snygga badbordrar – eller hur?

När vi sen rullade vidare – rullade och rullade, vi valde en mindre stig med mycket rötter så de fick leda cyklarna en bit - så satt vi riktigt snällt i vagnen. Vi tog vattenpaus ofta för alla behövde dricka i värmen. Jag tycker det är mycket roligare att dricka direkt ur flaskan än ur skålen.

När vi tagit oss runt ön, så puustade vi i skuggan i väntan på att färjan skulle gå tillbaka till Torsö.

På hemvägen var det skönt med luftkonditionering i bilen, så Ville och jag sov som stockar i hundburen och inte minsta pip hördes från vårt håll. Det är spännande att vara på utflykt och åka cykelvagn och bada och äta matsäck för två nyfikna borderterrier.