Pepsi

Min fina bror (som också heter Väneröns Zeb). Vi är väldigt lika, men han har lite brunrödare fläck på huvudet. Sen har han lite grövre päls och lite fler ljus strån på sidorna. Känner man på huvudet så kanske han är en aning bredare över kinderna än jag är. Fast egentligen är vi otroligt lika.

2008-01-24 Berättelse från Pepsi när han var 7 månader

Vov Vov. Nu var det dax igen.

I höstas satt min matte och kollade in borderterrier sällskapets hemsida, och under privata hemsidor, upptäckte hon en ny address som hon inte varit inne på förut. Det var min brors blogg.

Matte fick kontakt med Anna-Lena som svarade tillbaka, att det vore kul att träffas.

Så lördagen den 8 december, träffades vi för första gången sen vi kommit till våra nya familjer.  Alla var uppspelta och spända inför träffen. Skulle vi känna igen varandra?

Åh, det var så kul att få leka med någon i sin egen storlek, och med någon som leker på samma sätt som jag vill. Vi sprang och sprang, och våra hussar och mattar stod bara och skrattade åt oss.  Det var inte lätt att se skillnad på oss, när vi var i rörelse, men när vi tog oss en liten paus kunde dom konstatera att Bosse var något kraftigare över bröstkorgen än mig.  Jag hade kanske lite kraftigare huvud med mera färg på, men Bosse hade både större och snyggare mustach än vad jag hade, och sen hade han mycket lenare päls än jag, min är mycket strävare.

Efter att ha sprungit så mycket att vi bara stod och flämtade, tyckte människorna att det var dax för energi på fyllning, vatten och lite godis. Dom själva drack kaffe och pratade om oss hela tiden, om vilka likheter vi hade, och hur vi varit som små.  Det märktes att vi var syskon.

Nästa gång vi ska träffas, ska vi åka till Mariestad och hälsa på, och det ser jag fram i mot.

Resten av december har varit en bra månad, för barnen Clara och Elin har haft jullov från skolan, så jag har inte behövt vara själv hemma någonting.

Fredagen den 21 december var jag inne på Skara djursjukhus, dom sökte för min mage som jag har lite beskymmer med ibland,  jag kan tappar matlusten och vill kräkas.  Min veterinär Emma Andersson undersökte mig och skrev ut magkatarr medicin som jag ska ha en halvtimma innan maten, och det gjorde susen. Nu är maten mycket godare igen, och jag mår bättre.  Förresten så ställde matte mig på sjukhusvågen innan vi åkte där ifrån och den visade 9.1 kg, har passerat idealet med råge!

Julafton var en underlig dag, det lagades mat redan på morgonen, hela familjen var stirrig och sprang omkring och grejade hela tiden. Och sen kom det hem folk mitt på dagen, och inte nog med det, en röd gubbe med stort skägg som delade ut en massa saker, som började prassla när dom fått det sina händer. Jag fick också sådana där prassliga saker som innehöll både ben och nya leksaker. När kvällen kom var jag helt slut, för jag hade inte fått sova så mycket som jag brukar, men det tog jag igen dagen efter.

Nu har jag tagit ytterligare ett steg närmare vuxenåldern, för nu har jag på allvar börjat att lyfta på benet när jag gör mina behov, fast det är väl lite si och så med balansen.

På nyårsafton smälldes det raketer m.m i kvarteret, men det brydde jag mig inte om, jag sov på som jag brukar göra. Alla i familjen var hemma hela den kvällen och det var skönt, det är så jag vill ha det, det är bäst när alla är samlade på samma ställe.

2007-10-14 Berättelse från Pepsi när han var 5 månader

Vov Vov. Nu var det dax igen, att skriva lite om hur jag har det.

Jag håller på att växla från valp till unghund, för nu håller jag på och byter tänder i munnen. Det kan vara lite jobbigt vissa dagar, för då gör det ont att bita på mina goda hjortben.

I höst har jag gått en grundkurs på Lidköpings brukshundsklubb, med min matte. Vi är få deltagare, så vi får lära oss en hel del. Jag är väldigt duktig på att komma, när dom ropar på mig, Hit. Det senaste vi tränade på, var att leta upp en leksak i ruta. Jag tyckte det var lite för kul, så kursledaren tyckte att vi skulle träna på detta hemma. Det har vi varit och gjort idag, och då gick det mycket bättre när vi var själva.

Vad händer då annars på vardagarna? Jo, jag åker med flera dagar i veckan till familjens häst Armando, där har jag mina bästisar, en jättestor blandras som heter Viggo, som är 8.5 mån, och en katt som heter Jesper, som är 15 mån. Han tror nog att han är en hund för han är diad av en hund och leker med oss som en hund. Lite crazy va? Men kul har vi i alla fall.

Familjen har varit ute en del i skogen och plockat svamp, och då får jag följa med och springa lös, jag brukar leta upp någon av dom när dom springer och gömmer sig, så det har jag blivit jätte duktig på.

Det finns en grej jag tycker är jätte jobbigt, och det är när jag måste vara själv en stund på morgonen, när alla åker till sina jobb eller till skolan. Det är ju bara 1-2 ggr i veckan och jag vet ju att dom snart kommer hem, men jag lider. Jag känner riktigt på mig när dom ska iväg allihopa, för då släpper jag dom inte med blicken. Jag brukar sitta på mattes fötter när hon fönar håret och sminkar sig, för då vet jag att snart blir jag lämnad.

2007-08-12 Berättelse från Pepsi när han var 3 månader
Vov Vov
Jag tänkte jag skulle skriva lite om hur det har gått för mig, och min nya familj, de veckor som jag bott hos dom.

De första 6 nätterna låg min nya matte och jag på en madrass i sovrummet, det var bara de 2 första nätter som hon behövde gå ut och rasta mig, sen har jag sovit till både 8 och 9 på morgonen. Numera sover jag i en jätte fin låda som lillmatte Clara har gjort till mig i slöjden, och i den har dom lagt en fårskinnsfäll, så det är väl inte konstigt att jag sover länge på morgonen.

Numera äter jag fyra mål om dagen, och i och med det så slutade jag att ulka. Jag har gått upp fint i vikt och har sträckt på mig en del, så nu är jag ingen 2 kilos vovve längre. Jag har till och med fått en antydan till mustasch.

Jag har fått mycket att springa på, då dom har inhägnat trädgården. Jag kan gå ut och in som jag vill genom altandörren i köket, så numera går jag ut när jag blir nödig, så det blir inte många pölar inne längre. Korvarna har jag lärt mig att dom ska man gå ut och göra.

Jag har fått en del leksaker att leka med, bla några gosedjur som jag tycker mycket om, särskilt dom som piper, så jag är duktig på att sysselsätta mig själv. Barnen i familjen är jätteduktiga på att leka med mig, roligast är det när dom springer och jag får jaga dom, och bita dom i byxbenen. Dom tycker att jag är lite bitig ibland, men det kliar ju så i mina tänder och sen är dom ju så goda att sätt tänderna i, men jag har blivit bättre.

Jag har varit ute på en del äventyr, jag har varit med och häst och vagn, och det var skumpigt vill jag lova med roligt. Jag har varit ute på sjön och åkt båt, det var läskigt så då ville jag sitta i knät. Jag har varit med ute i skogen och letat svamp, oj vilka spännande dofter jag träffade på då. Jag har varit på minisemester med familjen till Orust och sovit i campingstuga, och där fick jag sova i sängen för första gången, det var mysigt och skööööönt.

Att gå i koppel är okej, men mesta dels går jag lös, för jag är så duktig på att följa den som går ut med mig.

Att klippa klorna är skitjobbigt, för då måste matte hålla fast mig, och det tycker jag inte om, så då passar hon på att göra det när jag sover.

Förra måndagen var jag hos en jättesnäll veterinär, som gav mig min vaccination. Han tyckte att jag var en fin och lugn och trygg vovve, för jag somnade på britsen, när han gett mig sprutan. Han vägde mig, och vågen visade 4120 g, så jag är en stor kille nu.

Rosso

En annan av mina bröder (som också heter Väneröns Zlatan). Vi har inte setts sen vi bodde på kenneln, så det enda jag vet är att han bor i Västerås. Hoppas vi kan träffas någon gång.